sommarens upp- och nedgångar

På natten är det värst. Då tillåts tankar rinna över som vatten i ett överfullt glas. Jag vänder mig, grubblar. Ögonen känns sömniga när de är öppna men rastlösheten blir för stor när jag stänger dem. När man vill för mycket på en och samma gång. När man är för hård och målinriktad. Sommaren skänker nytt liv men suger även musten ur en. Men mitt i bekymren hörs tassar mot parkettgolvet. En gyllengul skugga som gör morgondagen bättre.

Babbel

Just nu ligger mina älsklingar och snusar i sängen här i Göteborg. I onsdags kom de äntligen upp, och även om vi inte hunnit göra supermycket pga att jag är i skolan alla vardagar har det varit helt underbart! Igår var M och jag och tittade på en byteslägenhet. Tyvärr klickade det inte så vi letar vidare. Trots att jag är så otroligt lycklig just nu finns det en liten oro över framtiden; inte att vi kommer dela på oss men vart vi kommer ta vägen, om vi kommer hitta en lika fin lägenhet som den i Helsingborg, hur det blir med arbete och M's studier. Listan kan göras lång, men jag vill inte klaga! Jag har kommit in på den mest fantastiska utbildning jag kan tänka mig (och då har det bara gått 2 veckor!) Jag har den bästa killen någonsin och vi har en underbar knäppis till hund :) är så mesig att jag blir nästan tårögd av att skriva det men det känns som att vi kan klara allt tillsammans. 

Som ni säkert förstår kretsar mitt liv kring foto just nu. Jag har inte lagt hunderiet på hyllan mer än till den grad att det inte går att träna hund utan hund ;) Är väldigt glad att Melker är i Helsingborg just nu, jag har inte haft många timmar över och att låta honom sitta själv hela dagarna är inte ok. Husse har dock visat framfötterna och tränar mycket med honom vilket syns på promenaderna! Hundintresset gör sig hela tiden påmint: det är hundar överallt här i Göteborg! Jag har sprungit på flera spännande raser som jag aldrig sett IRL tidigare och dessutom flera av mina drömraser. Alla i klassen frågar efter Melker och M's bror och hans tjej som bor här planerar att skaffa valp. Funderar på att försöka kombinera mina två intressen och göra något projekt med hundar längre fram.

Ikväll åker mina pojkar hem igen. Det svider i hjärtat av att tänka på det, så nu ska jag krypa tätt intill dem i sängen och mysa en stund innan dagen börjar på riktigt!
Här har ni dem:

Skype

Första skolveckan över. Det har varit riktigt bra måste jag säga, även om det känts ensamt på kvällarna i lägenheten. Melker har det bra där hemma! M's föräldrar har ställt upp och passat Melker när M jobbar, guld värt - tusen tack! Det är nog bra att jag inte är där, jag gillar inte att lämna bort honom och det är nog delvis jag och mina känslor som påverkar hur Melker beter sig. Försöker tänka att han får massor med miljöträning nu när han är hos hundvakt!

Jag kommer förhoppningsvis få träffa båda mina älsklingar nästa helg, tills dess är det tur att Skype finns! Vi pratar varje kväll och Melker tycks känna igen min röst, men undrar vart matte är någonstans? Häromdagen tittade han bakom laptopen för att se om jag inte gömde mig där, haha sötnosen!

Framme

Nu är jag framme i min lägenhet i Göteborg, M och Melker är kvar i Helsingborg. Dagen har bestått av tårar men också av förväntan, jag har längtat efter att flytta ifrån hemstaden i flera år och nu har det hänt. Men mina pojkar kommer jag sakna, förhoppningsvis ses vi jättesnart. 

Något som saknas

Igår kväll tänkte jag skriva ett inlägg om att Melker inte riktigt varit sig själv de senaste dagarna. Han har stirrat upp sig extra mycket, haft dålig kontakt, slängt sig fram i kopplet när man kommer till ett gathörn eller i en korsning. Dock blev det inget inlägg förrän idag.

Just med vardagsstressen, som främst uppstår vid dåliga hudmöten, har jag bestämt mig för att testa Equi-calm. Det var Kia som bloggade om detta efter att hon testat det på sin bullterrier Hella - med fina resultat! Kort och gott kan man säga att innehållet i Equi-calm hjälper till att hålla produktionen av stresshormon nere. Även om det har blivit mycket bättre kan Melker fortfarande ta väldigt god tid på sig att varva ner efter en stressig situation eller tex om han måste vara passiv på nya platser. Även om vi fortfarande kommer ha vilodagar och fortsätta träna passivitet så hoppas jag att Equi-calm kan hjälpa till på vägen.

Med träningen känns det dock annorlunda än bara stirr-stress som Melker annars landar från efter en stund. Det är precis som något saknas.
Jag var på Helsingborgs BK med Emelie och en tjej som heter Maja för att träna rallylydnad och förbereda oss inför kommande tävlingar. Efter förra tävlingen visste jag vilka moment vi skulle träna; dessutom ville jag lägga energi på att hitta rätt attityd, för sådan som Melker var på tävlingen brukar han inte vara.

Det hela slutade med att jag var så frustrerad och arg att tårarna började rulla nerför kinderna. Jag vet att det inte är Melkers fel, det är jag som brister någonstans men jag är inte säker på vad det kan vara. Några saker det kan bero på: Han har ont någonstans, vi har tränat för lite och inte tillräckligt varierat, belöningarna är inte tillräckligt bra, han är fortfarande ur balans sedan han sprang bort, jag har undermedvetet överfört flytt-stress på Melker. Listan kan säkert göras längre.

Hur som helst känner jag mig fortfarande lite ledsen. Vi som hade så roligt.. vi kommer säkert hitta tillbaka till träningen men just nu känner jag mig lite uppgiven faktiskt. Den där gnistan finns där inte just nu.

Någon som varit med om något liknande? Behöver lite pepping känner jag.

Vår resa till Nice

Ja, jag vet. Detta är en blogg som handlar om mopsen Melker. Tänkte ändå terrorisera er med lite människobilder!
Vi var ju nere i Nice för att semestra och jag skulle även jobba lite. Älskar frankrike; maten är så god och det är så vackert överallt! Semesterbilderna fick lilla kompaktkameran stå för. Alla minneskorten i systemkameran var ockuperade efter mitt jobb nämligen.

Varje morgon tog vi vägen genom Gamla stan och köpte pain de chocolat som vi åt under tiden som vi gick mot stranden.

Mysiga uteserveringar med bästa maten: moules marinieres!!

Vackra hus överallt. Fick ont i nacken av att gå och stirra upp hela tiden. Tror jag sa "DEN lägenheten ska jag köpa.." säkert 200 gånger under resan. Olika lägenheter då så klart.

Hittade reklam med en mops! Tror det står att om man inte vill få tyst i lurarna ska man skaffa försäkring på sin mobil och MP3-spelare. Man får ett gratis bankkort.. bla bla något med musik, och till sist något med laganda.. haha söt i alla fall!

I alla franska städer jag varit i är det hundar överallt: hundar på gatan, hundar i affärerna, hundar på restaurangerna. You name it! Riktigt fin stämning är det i alla fall och alla vovvar är lite blasé mot varandra. Vi gick förbli flera hundbutiker, men ingen var så häftig som denna! Där fanns allt och lite till..

När jag blir gammal och rik ska jag vara super-chique, flanera omkring nere i Nice med Louis Vuitton-väska och en liten hund i bling bling-koppel. Det gör alla tanter där :)

Åt överdrivet mycket gelato. M skulle aldrig ha men det slutade alltid med att han åt mer än hälften av min.

Antik- och loppismarknad! Bilar man ner i framtiden kan man fylla bagaget med art deco, hermes-scarfs och annat finfint som går att hitta till bra priser nere i Frankrike.

Åk till Nice om ni får chansen!

Franska sjukan

Igår övergav jag mina pojkar för ett fotojobb nere i Falsterbo för inga andra än min pappa och extramamma! Har sedan länge pratat om att fotografera mina halvsyskon och nu var det på tiden att det blev av. Hela tågresan satt jag och torrhostade och rosslade, under dagen blev det värre och idag har jag  så jäkla ont i halsen.. har kanske dragit på mig något franskt från resan? Bilderna blev i alla fall himla bra och även Åke kom i vägen för kameran några gånger. Känns lite passande att jag ska bli krasslig - har så mycket att göra med jobb, inför flytt och massor med annat. Nu har jag en anledning att inte gå ut även om solen skiner. Och en anledning att tvinga M köpa glass åt mig. ;)

Aspekter på shopping

I förrgår hade husse och jag en mysig dag tillsammans, vi åt lunch ute och shoppade lite. Som vanligt skulle jag bara in i djuraffären och "titta lite", som jag brukar säga. Precis som en envis skitunge i en leksaksaffär gick jag in och ut i djuraffären tre gånger för att pilla på ett halsband som jag velat köpa till Melker.

Jag älskar min hund, älskar "hunderiet" och allt som hör till, bland annat att få köpa fina saker till min lilla prins. Men hur mycket prylar behöver han? Dessutom ligger det redan en beställning från en webbshop och väntar på att bli skickad..

Vi lämnade djuraffären utan halsbandet, jag funderar istället på att lägga de där 200 kronorna på ett separat konto. I längden är det ju mycket roligare att kunna lägga pengarna på en tävling, en spännande kurs eller på riktigt bra foder än något som hamnar i lådan med alla de andra hundprylarna, eller hur? Ett halsband tillför inte Melker någonting direkt, men ett klippkort på djursjukhusets vatten-treadmill kanske gör!

Visst, jag kommer garanterat köpa något högst nödvändigt till honom snart igen, men för varje gång jag pillar på något i djuraffären och låter bli att köpa det ska pengarna in på hundkontot! En bra deal är en bra deal :)

Förändring

Till hösten har vi en ny skog att promenera i

Idag när M och jag kom innanför dörren låg det ett brev till mig på hallmattan. Väntan på det där brevet har varit lång och nervös, men nu hade det kommit.

Under vår vistelse i Göteborg stannade jag kvar en extra dag när alla de andra åkte hem. Anledningen var att jag skulle till en intervju på en skola som jag sökt till. Jag var så sjukt nervös men var vid gott mod när jag åkte därifrån, eller kanske bara lättad att det var över.

Idag skulle jag få veta hur det hade gått. Både M och jag stod som paralyserade, sedan tog jag mod till mig och rev upp kuvertet. Jag kom in!! Det är en dröm som gått i uppfyllelse, både att få lämna min hemstad som jag inte trivs i, men inte minst att få läsa till det jag helst av allt vill jobba som: fotograf.

Jag kommer alltså bli Göteborgare till hösten! Det känns så otroligt bra samtidigt som jag är väldigt ödmjuk inför denna stora omställning. M är kallad till intervju på en skola här nere i Skåne, och om han blir antagen kommer vi få bli särbos. Hur vi gör med Melker är inte bestämt, men jag hoppas såklart att han följer med mig. Allt beror på boendet, det är tex inte alla studentlägenheter som accepterar husdjur.

Hur det än blir har vi en härlig sommar framför oss! Nu måste jag börja leta lägenhet, ny klubb att träna hund på och allt annat viktigt. Det kommer bli så jäkla bra!

Mål för 2012

Jag har verkligen varit på bra humör sedan tävlingen i lördags! För 1,5 år sedan kommunicerade Melker och jag inte alls med varandra, och nu har vi varit på en officiell tävling. För mig känns det stort! Glädjen över att vara hundägare är på topp och jag ser fram emot nya utmaningar. Tänkte därför skriva upp några mål jag har för resten av året:

Allmänlydnad:

• Förknippa buren med vila och avslappning, han är på god väg!
• Arbeta bort skällandet när någon ringer på dörren/kommer in hos oss.
• Kunna skvallra på hundar helt själv i 50% av hundmötena.
• Slappna av snabbare i nya miljöer.

Rallylydnad:

• En bättre fotposition
• Raka sittande/liggande/ställande
• Gå en godkänd runda i rallylydnadstävling

Vi får se om vi hinner med allt, men det hoppas jag! Tillsammans ska vi jobba oss till min idé om idealhunden.

Melker älskling, nu kör vi!

Melkers nya bur

Tänkte börja detta inlägget med att visa Melkers nya fina bur, men när jag kom in på bloggen och såg den kommentar jag fått blev jag riktigt irriterad och ledsen. En anonym (såklart) fegis har länkat jordbruksverkets regler för hundar i bur.

Jag tänker att folk som gör sånahär saker vill provocera och jävlas, och grattis! Du lyckades. Jag vill inte ge dig mer bekräftelse än så, men jag ska bara förtydliga om någon undrar:

Melker kommer inte vara instängd i buren. Den står öppen för honom att gå in i när han vill, dörren kommer stängas vid transport. Jag klickertränar invänjning, stängning av dörren, varsågod att gå ut m.m. för att det inte ska bli ångestfyllda moment längre fram. Jag gör detta för hans skull, för trygghet.

Så.. för att återgå till roligare saker:
Här är Melkers nya fina bur! Jag ringde min mamma igår för att prata om något helt annat, och när hon sa att hon var på Ö&B var jag bara tvungen: "kolla om dom har canvasburar!" Denna kostade 199:-(!) och är i perfekt storlek, fönster på sidorna och några fickor. Dessutom fanns det en mjuk madrass i och det fick jag inte i den dyra buren Melker hade som valp.

Lite annan shopping har det också blivit. Vi var på Biltema (av alla ställen..) och där hittade jag en klicker och en vattenflaska. Kan verkligen rekommendera klickern, den har ett riktigt bra ljud, väger ingenting och kostade 9.90:-! Får se hur länge den håller, men jag kommer definitivt köpa fler av samma modell. Min favoritklicker kostar 60:- och går sönder efter några månader så detta blir perfekt som substitut.

Fredag

Igår kom jag hem till en glad hund och en glad husse! Har varit hos min pappa + familj i några dagar för att fira min födelsedag och träffa familjen. Melker och M stannade hemma och har haft en far&son-vecka. Utan hund har jag iaf inte varit.. borderterrier, vorsteh och mops har det gosats med!

Det är vår!

Så tråkigt och tyst här på bloggen.. I mitten av förra veckan fram till idag har vi haft besök av min bror. Jag fyllde nämligen år i söndags så det har varit fullspäckat schema. Nu kommer det övergå till ännu en intensiv period; vi ska ha ett stort projekt i klassen, som ska vara klart i början av maj. Vill varna känsliga läsare om att bloggen kommer troligtvis få lida av detta.

Alla ni som undrat var den söta fralla-vasen kommer ifrån: det är ett loppisfynd min mamma gjorde för säkert mer än 15 år sedan. Visst är den underbar?!

Nu återgår jag till morgonkaffet på balkongen, det är ju trots allt vår och man måste hinna njuta.

Förarjacka/väst? Dilemma..

Till min födelsedag tänkte jag köpa en hundförarjacka eller väst. Jag har ingenting att ha på mig när jag är ute med Melker, eller i naturen i allmänhet! Kappor, skinnjackor och liknande är varken smidiga eller oömma. Ibland måste man våga ha hundgodis/leksaker löst i fickorna och slänga upp en smutsig mops under armen utan att vara rädd för att jackan blir skitig.

Hurttas jackor är ju fina som snus, men för dyrt för mig som är student. Runt 800 kan jag stäcka mig.

Men ska man ha jacka eller väst?

Dessa har jag kikat på:

Jackan "Tromsö" från Engelsons. Vind- och vattentät och ser ut att ha bra reflexer. Ganska många fickor. Kanske för varm en het sommardag och för kall på vintern om man inte får in en extra tröja under.

På gladosund.se hittade jag märket "Good boy". Denna jackan är av softshell-material som nog är ganska bra året runt bortsett från kalla vinterdagar. Sömmarna är inte svetsade (vattentäta) Massor med finesser för hundägare.

Jacka av märket "Good boy". Alla finesser men inga reflexer? Kan fungera året runt om man har en tröja under på vintern.

Väst från "Good boy". Fungerar året runt om man klämmer in en tröja på vintern.

Hur tänker ni? Vilket märke har du? Har du jacka eller väst?

Kom med alla tips och råd ni har!

Så frustrerad

Jag är så frustrerad just nu att jag bara måste skriva av mig.. Får redan ursäkta eventuella hårda ord.

Har idag varit ute på en jättehärlig, lång runda med Melker. Allt gick perfekt - skvallerträningen och fint-gåendet. Följer med vännen jag promenerade med hem till honom för att fika. Melker har svårt att slappna av hemma hos andra så jag brukar antingen ha honom i knäet eller platsad på golvet intill mina fötter. Eftersom vi åt var han på golvet idag. Det hela gick väldigt bra, men min väns mamma kunde bara inte låta honom vara. När hon började gulla, locka och klappa reste han sig från sin plats och gick iväg. Hon såg att jag stoppade honom, platsade och sa/visade "stanna" och kommenterade t o m något i stil med "det var mitt fel att han reste sig..". Ändå fortsätter människan locka på honom!

En liknande grej hände för några veckor sedan, vi var hemma hos en bekant som också har hund. Jag vet att dom inte leker så bra ihop och dessutom är det bättre för M att träna på att vara lugn och avslappnad kring människor och hundar. Tror ni inte jag får frågan om varför han inte får leka, den andra kunden "ville ju leka" som det hette.. Inte ens när jag förklarar att det är viktigare för M att vara passiv och lung verkar dom förstå. Det ropas, tjoas, lockas. Varför är vissa så jävla tröga?! Det är min hund och jag bestämmer.

Jag har svårt för att säga ifrån och vill inte verka otrevlig. Dessutom brukar inte människor förstå varför jag inte låter Melker springa runt helt fritt och leka med deras hundar. Jag blir så j*vla arg på mig själv för att jag inte säger ifrån och skiter i vad andra tycker. F*N också. Jag är en liten tjej, ser ung ut, jag har ljus röst, men jag har mer kunskap om min hund än någon annan.

Respekt kanske är ett främmande ord för vissa?

vänstervarv-sugen

När jag rotade efter vaccinationskortet i Melkers pärm idag hittade jag hans två enda rosetter från utställning. På fler och fler bloggar läser man om mattar och hussar som planerar och anmäler inför årets säsong; vissa har redan börjat lägga upp bilder på fina hundar och färgglada rosetter..

..Jag vill också!!

Suget efter att springa i vänstervarvet är stort just nu. Tyvärr kan vi inte, men titta på och heja på alla vänner som tävlar gör vi lika gärna!

Melkers första och enda utställning gick verkligen skitdåligt (på grund av mig!). Nu var det en inoff valputställning, men puuh vad jag visade honom dåligt. En trea (det var tre hundar i gruppen..) och ett hp.

En gul och en lila rosett. Jag beundrar dem än.

Matte-babbel

Igår var en riktigt seg dag för Melker. Det är mycket skola och jobb på gång för mig just nu så han fick ha en hemmadag. Jag tror i och för sig inte att han klagade; han låg nöjd och solade sig i ljuset som kom in genom fönstret, det såg så mysigt ut!

Idag ska jag först på föreläsning och sen hem till syrran för att fira henne lite i efterskott. Husse har fått stränga order om att promenera lite längre med Melker så han får komma ut lite och röra på benen. Melkers husse ääälskar att vara hemma och mysa med lillen när dom är själva (eller hur, jag vet att du läser ;) )

För övrigt håller vi i klassen på med en workshop, som troligen kommer resultera i en utställning längre fram. Befinner ni er i Malmö rekommenderar jag er att gå och titta! Jag kan återkomma med mer info längre fram om någon är intresserad.

Nog med matte-babbel på bloggen för idag!

När man klandrar sig själv

Melker har varit röd och kliat sig i örat ett tag. Jag har försökt hålla mig lugn och inte bli för orolig, men tillslut gissade jag på öroninflammation och bokade en tid hos vet.

Melker var så duktig i väntrummet i morse, satt lugnt och tittade på de andra hundarna. Jag försökte bibehålla lugnet med en kopp maskin-kaffe och Mops allehanda (rasklubbens tidning). Jag är väldig blödig och hönsmammig av mig sedan lillen skadade sitt öga som valp men veterinären och djursjukvårdarna var väldigt vänliga och duktiga. Lillens öron tvättades och dom tog några prover för att se vad det kan vara. Veterinären misstänkte en allergisk reaktion på grund av fodret som vi började använda i september. Det ska tydligen innehålla för höga halter av protein. Veterinären såg bekymrad ut och tyckte vi hade väntat lite för länge med att komma in med lillen.
Det hela blev tillslut lite jobbigt för mig som är blödig. Jag kände mig som världens sämsta hundägare och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Två djursjukvårdare och en veterinär stod och klappade om mig och sa vänliga saker medan tårarna sprutade och jag försökte hålla en sprallig mops i famnen.

Nu är vi hemkomna med nytt foder (jag som var så nöjd med standardt..) och order om att skölja öronen på Melker varje dag. I veckan ringer dom om provsvaren. Vi båda är helt slut fysiskt och mentalt. Ska trycka i mig lite fika så känns det nog bättre. Det är inte lätt att vara hundmamma alltid..

Har ni liknande erfarenheter?
Öroninflammation? Foderallergi? Fodret Hills lamm & ris?
Skriv och berätta!

on/off

Söndag morgon, jag väcks ur min sköna sömn av att någon står på min mage och hoppar och gör små ljud. Det var ju såklart Melker, som tyckte det var morgon = dags att kliva upp. Husse hade gått till jobbet för längesen och det var tråkigt att vänta på att matte skulle vakna.

Bortsett från dessa mindre incidenter har vårt hundliv blivit så ljuvligt efter mötena med hundcoachen Emelie! Man kan numera gå ut med hunden! Inte bli runtdragen. Inte utsättas för hemska utfall.

Vår relation har blivit så fin. Vi är roliga, Melker vill vara med oss, söka kontakt, lyda för att det är kul.

När jag satt mig upp i sängen, gnuggat ögonen och fumlat efter hårsnodden, gick det upp för mig att det är dags för passivitetsträningen - något som Melker verkligen behöver öva på. Vi hade behövt hitta hans on/off-knapp. Imorgon är jag ledig, och då börjar vi ta oss ann utmaningen!

Min ängel

Inatt vaknade jag med ett ryck, satte mig upp i bäckmörkret och började känna mig omkring efter Melker. Han låg som vanligt utbredd och snusade gott intill husse. Mitt hjärta bultade så hårt att jag nästan kunde höra det genom bröstkorgen och jag fick ta ett lugnt andetag för att slappna av.

Anledningen till denna panik var en mardröm som jag precis hade haft. Jag drömde att en okänd man kom fram till oss när vi var på promenad och frågade om han fick köpa Melker. "Nu eller aldrig" sa han och av något märklig anledning accepterade vi erbjudandet och han försvann med Melker i famnen. Livet gick vidare i drömmen och helt plötsligt hade jag en svart, korthårig taxhane som jag tävlade, och vann mycket tillsammans med. En natt vaknade jag med en fruktansvärd ångest och började helt panikslaget skrika om att jag måste hitta Melker. Mange började fundera över vart Melker kunde ha tagit vägen, och på något vis räknade vi ut att han sålts vidare till en barnfamilj. Jag sprang ut till vår laptop som stod på andra sida gatan för att surfa in på blocket och söka på mopsannonser, fortfarande helt hysterisk och panikslagen.

- sen vaknade jag. Jag kan inte beskriva känslan som fortfarande infann sig hos mig trots att det bara varit en mardröm.

Det är så märkligt hur en liten varelse, som bara funnits en väldigt kort tid i mitt liv, kan betyda så mycket. Tack vare honom har jag fått nya intressen och träffat många otroligt trevliga människor.

Melker, du är mattes ängel.