Babbel

Just nu ligger mina älsklingar och snusar i sängen här i Göteborg. I onsdags kom de äntligen upp, och även om vi inte hunnit göra supermycket pga att jag är i skolan alla vardagar har det varit helt underbart! Igår var M och jag och tittade på en byteslägenhet. Tyvärr klickade det inte så vi letar vidare. Trots att jag är så otroligt lycklig just nu finns det en liten oro över framtiden; inte att vi kommer dela på oss men vart vi kommer ta vägen, om vi kommer hitta en lika fin lägenhet som den i Helsingborg, hur det blir med arbete och M's studier. Listan kan göras lång, men jag vill inte klaga! Jag har kommit in på den mest fantastiska utbildning jag kan tänka mig (och då har det bara gått 2 veckor!) Jag har den bästa killen någonsin och vi har en underbar knäppis till hund :) är så mesig att jag blir nästan tårögd av att skriva det men det känns som att vi kan klara allt tillsammans. 

Som ni säkert förstår kretsar mitt liv kring foto just nu. Jag har inte lagt hunderiet på hyllan mer än till den grad att det inte går att träna hund utan hund ;) Är väldigt glad att Melker är i Helsingborg just nu, jag har inte haft många timmar över och att låta honom sitta själv hela dagarna är inte ok. Husse har dock visat framfötterna och tränar mycket med honom vilket syns på promenaderna! Hundintresset gör sig hela tiden påmint: det är hundar överallt här i Göteborg! Jag har sprungit på flera spännande raser som jag aldrig sett IRL tidigare och dessutom flera av mina drömraser. Alla i klassen frågar efter Melker och M's bror och hans tjej som bor här planerar att skaffa valp. Funderar på att försöka kombinera mina två intressen och göra något projekt med hundar längre fram.

Ikväll åker mina pojkar hem igen. Det svider i hjärtat av att tänka på det, så nu ska jag krypa tätt intill dem i sängen och mysa en stund innan dagen börjar på riktigt!
Här har ni dem:

Skype

Första skolveckan över. Det har varit riktigt bra måste jag säga, även om det känts ensamt på kvällarna i lägenheten. Melker har det bra där hemma! M's föräldrar har ställt upp och passat Melker när M jobbar, guld värt - tusen tack! Det är nog bra att jag inte är där, jag gillar inte att lämna bort honom och det är nog delvis jag och mina känslor som påverkar hur Melker beter sig. Försöker tänka att han får massor med miljöträning nu när han är hos hundvakt!

Jag kommer förhoppningsvis få träffa båda mina älsklingar nästa helg, tills dess är det tur att Skype finns! Vi pratar varje kväll och Melker tycks känna igen min röst, men undrar vart matte är någonstans? Häromdagen tittade han bakom laptopen för att se om jag inte gömde mig där, haha sötnosen!