Alla, barn som vuxna, engagerade sig när Melker försvann igår morse
Igår morse satt jag i fula mjukisbyxor, osminkad, drack kaffe, surfade lite och hade det mysigt! M hade åkt till Köpenhamn flera timmar tidigare och min dag hade inte hunnit börja. Plötsligt vibrerar mobilen, det är min pappa som ringer. Han har passat Melker sedan i torsdags eftersom vi snart ska resa utomlands. Antingen vill han bara säga att allt går bra och kanske fråga något, eller så har någonting hänt..
Jag hör direkt på hans röst att något inte står rätt till. Innan han hunnit säga mer än några få ord fryser mitt hjärta till is.
"Melker är försvunnen"
Pappa fortsätter att berätta om hur det gick till:
Runt 06.00 var han ute på den vanliga morgonrundan med alla hundarna i det lilla naturreservatet. Melker var med och var lös, precis som jag gett mitt godkännande till; han håller ju sig alltid till flocken. Plötsligt kommer en kopplad dobermann gående mot dem, Melker hade då stannat och satt sig ner. Pappa vänder om och går mot Melker som sticker in i skogen. Överraskad och lite chockad över beteendet går min pappa med de andra hundarna för att hitta honom. Efter en kort stund kommer Melker fram och pappa tar sig tillräckligt nära för att koppla honom. Då, från ingenstans, dyker ännu en stor svart hund upp och skrämmer Melker som nu ger allt han har och bara flyr in i skogen.
När han ringer mig vid niotiden har dom letat konstant sedan Melker försvann. Polis, hemvärnet, radion, campingen intill.. ja nästan Hela Skanör/Falsterbo har meddelats och massor med människor är ute och letar. Jag slänger på mig kläder, hinner inte äta eller sminka mig, och sätter mig på första tåget ner.
Sedan går timmarna. Vi letar, frågar runt, sätter upp lappar, engagerar facebook, allt vi kommer på för att hitta Melker. Ingen ser eller hör honom på hela dagen och när vi tar paus runt 18.00 för att äta kan jag bara känna att han antingen är stulen eller död. Vidriga, vidriga tanke, men jag var så utom mig, grät så mycket och var helt slut efter att ha varit aktiv i så många timmar utan mat och dricka. Området där han försvann är inte så otroligt stort, och med tanke på hur många som zick-zackat över marken sedan sextiden på morgonen kändes det inte troligt att Melker var kvar där. M hade nu anslutit sig och var utom sig precis som vi andra. Min stackars pappa, han våndades verkligen..
Efter en kort matpaus satte vi oss i bilarna och körde tillbaka för att leta. Min pappas sambo får då ett samtal från en vän som tyckte sig se något ute på ljungen. När vi svänger in på grusvägen ser vi hur en tjej står på ljungen och tittar ut. "STANNA! Jag hoppar ut!" får jag ur mig och öppnar bildörren trots att pappa ber mig vänta. Hoppar över staketet och ut på ljungen. 30-40 meter fram ligger en liten vit prick, jag och M går sakta och försiktigt fram. Visst är det han, det var Melker! Han låg tryckt mot marken tills det att jag nuddade vid honom, han var livrädd och vågade först röra sig när matte var riktigt nära. Troligtvis har han legat såhär på olika platser under hela dagen, livrädd för allt och alla och vågade inte röra sig. Älskade, älskade hund som varit borta i nästan 14 timmar! Han piper och viftar på svansen så mycket han kan. Husse och jag gråter lite och tillsammans går vi för att möta alla som ställt sig på andra sidan staketet för att se oss återförenas. Lika romantiskt som en film :)
Jag önskar att jag varit där när det hände, jag kan läsa Melker och han finner trygghet i mig. Kan han ha uppfattat min pappa som hotfull när han gick mot honom? Det gör ont när jag tänker på hur dåligt min pappa har mått. Min älskade pappa som gör allt för att Melker ska ha det bra och vi ska känna oss trygga. Detta var ingens fel, det var bara en tråkig olycka. Denna känsla går inte att föreställa sig, när man inte vet om man får se sin älskling igen. Förfärligt.
En hungrig men oskadd kille hemma igen
Efter att ha skålat i champange och ätit tårta gick hela familjen och lade sig för att sova. Melker sov med mig och M, nära nära. Morgonen idag hade vi tillsammans med frukost i trädgården och mopsmys. Vi kunde återvända hem för att slutföra sista jobbet innan resan på tisdag. Imorgon ska vi packa väskorna och Melker är i trygghet hos pappa + familj i Skanör :)
Vilken dag..
'
