Just med vardagsstressen, som främst uppstår vid dåliga hudmöten, har jag bestämt mig för att testa Equi-calm. Det var Kia som bloggade om detta efter att hon testat det på sin bullterrier Hella - med fina resultat! Kort och gott kan man säga att innehållet i Equi-calm hjälper till att hålla produktionen av stresshormon nere. Även om det har blivit mycket bättre kan Melker fortfarande ta väldigt god tid på sig att varva ner efter en stressig situation eller tex om han måste vara passiv på nya platser. Även om vi fortfarande kommer ha vilodagar och fortsätta träna passivitet så hoppas jag att Equi-calm kan hjälpa till på vägen.
Jag var på Helsingborgs BK med Emelie och en tjej som heter Maja för att träna rallylydnad och förbereda oss inför kommande tävlingar. Efter förra tävlingen visste jag vilka moment vi skulle träna; dessutom ville jag lägga energi på att hitta rätt attityd, för sådan som Melker var på tävlingen brukar han inte vara.
Det hela slutade med att jag var så frustrerad och arg att tårarna började rulla nerför kinderna. Jag vet att det inte är Melkers fel, det är jag som brister någonstans men jag är inte säker på vad det kan vara. Några saker det kan bero på: Han har ont någonstans, vi har tränat för lite och inte tillräckligt varierat, belöningarna är inte tillräckligt bra, han är fortfarande ur balans sedan han sprang bort, jag har undermedvetet överfört flytt-stress på Melker. Listan kan säkert göras längre.
Hur som helst känner jag mig fortfarande lite ledsen. Vi som hade så roligt.. vi kommer säkert hitta tillbaka till träningen men just nu känner jag mig lite uppgiven faktiskt. Den där gnistan finns där inte just nu.
Någon som varit med om något liknande? Behöver lite pepping känner jag.
Jag tror att du behöver gå ut och springa av dig, eller kanske gå ut och gå. Tror du är ganska spänd och uppe i varv. Har du gråtit ut på länge? Ibland kan jag ha samlat på mig så mycket elände så när jag inte får på tvn med alla dess doser så kan jag brista ut i gråt. Man måste släppa på gråttrycket ibland, och gå ut och gå/springa är bra då du får tänka utan att Melker ska ta över det på sig :) Det kommer bli bra ska du se, men det gäller att både du och Melker släpper det som hänt, och det kan ta tid :/ Kram på er!
SvaraRaderaJag har inte riktigt samma upplevelse men den frustrerande känslan när ens kontakt med hunden bli sämre och vad man än gör för att hjälpa eller aktivera hunden misslyckas och fråntas en. Bullen Edgar får inte springa eller hoppa och dessutom är hans mage trasig (utreds för stunden) så vi har varken kunnat leka, klickerträna på grund av hans hälsa med skadad höft och trasig mage. Vi kunde ha sökövningar och andra kul aktiviteter tidigare trots detta men han blev så stressad och jagade upp sig orimligt mkt så tillslut fanns bara tråk kvar. Vi har nu fått testa allergifoder för denna vecka och Edgar får dessutom detta som godis så varje promenad är som en aktivitet i sig nu och vi har kul tillsammans första gången på flera månader. Vi har varit oroliga över att tappa kontakten helt med honom för att han som 10 månader inte alls får ha kul med oss. Jag blev så ledsen när Edgar inte kunde göra en simpel övning utan att flippa ut och tokspringa i lägenheten för en enkel övning.
SvaraRaderaJag kan inte svara på om Melker fortfarande är påverkad sen han sprang bort men min tanke är att ni kanske skulle tagga ner träningen och backa lite för att jobba med er relation ännu mer. Att kunna att ni sedan utvecklas tillsammans igen mot tävlingsträning och försöka få med Melker i attityd och momenten. Och även som Bea skrev här ovan, att du kanske skulle behöva rensa ur lite stress och annat. Sen kan du ta dig an Melker, er relation och träning.
Jag tror att ni har en kanon relation redan men om han än är påverkad sen när han sprang bort så kan han må bra av att få mindre krav och få ökad trygghet tillsammans med dig och för honom själv.
Jag hoppas att du och Melker kommer till gemensam nivå. Min berättelse handlade om att hur omöjligt det än känns så finns det ett slut. Man får bita ihop, finnas där för sin hund, få tröst själv. Tillslut så blir det gott. Jag vet att du sköter om Melker bra så det kommer bli bra.
Kram på dig och sköt om er!
Tack Patricia för din kommentar. Jag fick en liten aha-upplevelse av det du skrev.. man ser inte skogen för alla träd heter det ju. På måndag lägger vi träningen åt sidan och bara "är", det kan vara det vi behöver just nu. Tack, återigen!
RaderaJag kan garanterat känna igen mig i allt du skriver och jag kan säga att jag brukar lösa det med att gråta ut totalt. Bara böla och gnälla krypa upp hos Linus och fråga vad fasikens felet är.. Efteråt känns allt lite lättare, jag känner mig lite dum för att ha gjort "en höna av en fjäder" och det känns som vi börjar om från början igen med ny energi. Jag tror också att det blir som tyngst när det har gått så BRA och man vet precis vad jag och min hund "egentligen" klarar av tillsammans och sen helt plötsligt fungerar det inte.. Men det var också någon som skrev till mig "Hundar kan ha dåliga dagar precis som vi" så det försöker jag tänka på och precis som du är jag också väldigt bra på att ta allting personligt men även för hundarnas skull måste vi lära oss ge fan i det :)
SvaraRaderaTänk på hur duktiga ni var när ni vann rallytävlingen tex? :) Om Melker har en liten svacka nu och du har säkert också 10000 saker i huvudet med tanke på flytt osv men ni kommer tillbaka igen. Såklart ni gör, ni är ju våra förebilder! Gråt lite vettja, var lite arg, skit i det som kan gå fel och åk ut i skogen och låt honom bara "hunda av sig lite" så du inte sätter er i situationer som kan gå snett och öka frustrationen. Eller köp lite fina saker vettja, shopping lättar på trycket;)
Det blir bra snart, man måste ju ha bakslag för bli påmind att man faktiskt kommit framåt! KRAM
Ja, jag har. I alla fall det där med att inget i träningen går som det brukar. Jag förstår precis hur du känner. När det blir så, och jag inte hittar någon anledning, så brukar jag ta en paus. Busa på promenader, träna trix som inte har något med lydnad eller så att göra, göra lätta sökövningar, bara vara och sen kommer motivationen tillbaka så småningom för både dig och hunden.
SvaraRaderaDu är inte ensam med att känna så, jag har från och till under de senaste tre åren mått lika men ändå hittat tillbaka efter en lång paus. Men i hörstas/våras kände jag att det började komma krypandes och alltid innan det kommer så får jag ett enormt ego och anmäler till tävlingar och sånt fast jag innerst inne vet att vi är inte klara ännu, men jag ser inte det under dem tiderna utan bara vill vinna och prova på saker. Men sen kommer nedgångarna och när dem gör det så är fallen dubbelt så stor eller dem har varit det för mig. Men skillnaden på alla andra gånger är att annars brukar jag efter två veckor till max en månad hitta tillbaka och vara lika galen i hundar och träning som innan men inte denna gång, jag har nu gått sedan i våras och fortfarande inte hittat tillbaka! jag har ännu inte vänt från botten men känner nu att motivationen börjar komma igen, men just nu så varje gång jag tar en klicker och godis och börjar träna lite så kommer tårarna och jag blir bara ledsen det kvittar att passet har varit super grymt, jag mår ändå dåligt.
SvaraRaderaJag är ingen dålig förlorare men jag behöver utveckling för att må bra och hitta glädje. Och utan det mår jag inte bra, så känn inte att du är den ända som känner så, men du kommer komma över det ska du se, jag har sett dig träna när vi gick kurs och du och melker är otroligt duktiga!!!
Tycker absolut ni ska komma och titta :) Ta det lugnt med träningen, ni kommer hitta tillbaka igen! Alla råkar ut för sådana där svackor ibland, helt normalt!
SvaraRaderaKram!
Släpp allt vad krav du har och satsa på att bara ha roligt. Träna kan ni fortfarande göra. Känner igen mig så väl, det var likadant med Brus när han fanns. Även om han inte stressade så fastnade vi i träningen titt som tätt. Det går upp och ner, så är det, bara att acceptera.
SvaraRaderaHundar lever i nuet, så att han fortfarande skulle vara påverkad efter att han sprang bort tror jag inte. Såvida du beter dig som du brukar med honom så är det nog inget som påverkar.
Men som sagt, släpp alla krav och ha bara roligt! Det tror jag på och så gör jag när vi fastnar!
All träning går upp och ner både på grund av inlärningskurvan men också beroende på ditt och Melkers humör. Det är ju det som går det svårt att tävla och träna med hund, ni är ju två som måste vara laddade och taggade.
SvaraRaderaFörsök att analysera lite om du gjort några förändringar i träningen. Har du lagt på mer krav, har du ändrat kriterierna för belöningarna, har du gjort övningarna svårare? Ofta hjälper det att backa lite för att man sen snabbt ska komma framåt.
Kämpa på så kommer ni nog reda ut det så småning om :)
Jag läste också hennes blogg om detta medel. Det är ju ett bra hjälpmedel om det funkar. Hoppas det löser sig med din lilla söta Melker =)
SvaraRadera