Har idag varit ute på en jättehärlig, lång runda med Melker. Allt gick perfekt - skvallerträningen och fint-gåendet. Följer med vännen jag promenerade med hem till honom för att fika. Melker har svårt att slappna av hemma hos andra så jag brukar antingen ha honom i knäet eller platsad på golvet intill mina fötter. Eftersom vi åt var han på golvet idag. Det hela gick väldigt bra, men min väns mamma kunde bara inte låta honom vara. När hon började gulla, locka och klappa reste han sig från sin plats och gick iväg. Hon såg att jag stoppade honom, platsade och sa/visade "stanna" och kommenterade t o m något i stil med "det var mitt fel att han reste sig..". Ändå fortsätter människan locka på honom!
En liknande grej hände för några veckor sedan, vi var hemma hos en bekant som också har hund. Jag vet att dom inte leker så bra ihop och dessutom är det bättre för M att träna på att vara lugn och avslappnad kring människor och hundar. Tror ni inte jag får frågan om varför han inte får leka, den andra kunden "ville ju leka" som det hette.. Inte ens när jag förklarar att det är viktigare för M att vara passiv och lung verkar dom förstå. Det ropas, tjoas, lockas. Varför är vissa så jävla tröga?! Det är min hund och jag bestämmer.
Jag har svårt för att säga ifrån och vill inte verka otrevlig. Dessutom brukar inte människor förstå varför jag inte låter Melker springa runt helt fritt och leka med deras hundar. Jag blir så j*vla arg på mig själv för att jag inte säger ifrån och skiter i vad andra tycker. F*N också. Jag är en liten tjej, ser ung ut, jag har ljus röst, men jag har mer kunskap om min hund än någon annan.
Respekt kanske är ett främmande ord för vissa?
känner igen detta! folk förstår inte varför jag inte vill låta tyra stoja och leker runt. för hon måste vara passiv och lugn, annars stressar hon upp rejält om det är inomhus. utomhus är det annat sak om det är syfte för lek stund, annars ska tyra ligga fint även om vi är ute.
SvaraRaderajag var också feg att säga ifrån, men efter en gång man har sagt ifrån känner hur lätt det är även om personen kanske fräser eller inte förstår. men du har gjort ditt jobb för din hund, bättre känsla än det finns inte. så försök samla mod, att säga M ska vara lugn och inte leka. låt honom vara. du kan säga det meddetsamma när ni kliver in hos någon, säg det direkt. "låt honom vara, han ska vara fokus på mig och inte lekas när vi är inne nu. men när vi går hem kan ni gulla lite med honom härutanför". eller något sånt.
jag säger till ALLA jag möter, klappa INTE mina hundar förräns jag säger det är ok. det blir oftast så att folk glömmer att jag aldrig säger när det är ok, de glömmer att hundarna ens finns för de är lugna. de säger istället, "åh vad lugna dina hundar är!"
Känner igen det där så mycket väl.. Nu har ju jag även en rätt stor och ja stark hund så jag vill verkligen inte att hon drar på sig ovanor att inte lyssna på en när det gäller folk som hälsar. Svåraste när folk låter henne hoppa upp på en och säger glatt "neeeej det är okej" när man säger åt henne och gå ner.
SvaraRaderaOch som du säger, man känner sin hund bäst själv och man bör själv få välja vad hon/ han ska göra och inte göra...
En gång när jag sa åt en främmande person att låta bli att hälsa på Lyra började han skälla på mig och sa "ja om hon inte kommer få hälsa på folk kommer hon bli aggressiv och börja bita folk". Jo eller hur...
Jo förstår precis vad du menar! Också det när man är ute med sin hund och folk börjar med att "släppa på" sina hundar i flexikoppel och när hunden redan är framme frågar "får dom hälsa?"... Ja för dom gör ju uppenbarligen redan det! Lite svårt att träna när man ständigt möter folk som gör så. Och i de fall man säger "dom får inte hälsa för att vi tränar" får man bara konstiga blickar och mummel om att hundar minnsan borde få hälsa eller någon fråga om hunden är aggressiv som om det vore en självklarhet att om hundarna är det om dom inte får hälsa? Hejhopp, bit ihop det finns fler som tycker precis som du och förstår vad du menar :)
SvaraRaderaå va bra skrivet (applåd)! Jag förstår precis vad du menar, du är inte ensam. Jag känner också väl igen mig i vad Cajsa skriver här i kommentaren ovan.
SvaraRaderaJag har två små hundar, den ena gillar inte alla hundar (bara vissa) och den andra tycker andra hundar är okey men är mer intresserad av mig/matte och promenaden. Här i stan där jag bor så verkar dom flesta tro att bara för att både jag och dom är hundägare så måste vi och våra hundar bli bästisar. När vi möter andra hundar så låter dom sin hund nästan gå fram till mina och sedan får jag frågan "får dom hälsa?". Mitt svar är "nej! mina hundar gillar inte andra hundar." eller "nej! vi tränar och kan inte hälsa idag.". Men då blir det nästan alltid sura miner, får höra både de ena å de andra om hur dålig hundägare jag är. För hundar måste tydligen ha bästisar på varenda gata. Suck! Orkar aldrig förklara att mina hundar har kompisar men behöver inte vara kompis med alla, å föresten har dom inte med de å göra.
De e inte bara "främmande" människor som kan ställa till det. Jag har små hundar och dom är mina barn. Dom är bortskämda men även väluppfostrade! Att dom är väluppfostrade är viktigt för mig och jag har jobbat och jobbar stenhårt för det. Dock förstör mina föräldrar och andra släktingar alltid för mig, dom håller sig inte till mina regler. Jag har försökt sagt till dom, men det är svårt.
Önskar att jag kunde ryta ifrån mer åt folk (främmande och välkända), för precis som du säger - jag har mer kunskap om min hund än någon annan!
Bra skrivet. SÅ himla sant, även bland kommentarerna känner jag väl igen mig. Särskilt när man som jag har en väldigt orolig liten hund så är det ju jätteviktigt att det blir rätt och att han får chans att känna sig trygg! När folk hela tiden släpper fram hundar hur som helst eller ska gå fram och klappa honom fast han är rädd och inträngd i ett hörn så blir jag så himla arg. Om folk bara ville visa respekt... Även jag måste bli bättre på att säga ifrån i tid.
SvaraRaderaSånt är verkligen jobbigt, det är bara att försöka stå på dig!
SvaraRaderaPrecis som du säger så känner du din hund bäst.
Det är inte lätt att uttrycka hur man tycker, men man får försöka samla ork (och mod) till sig att göra klart vilka regler man har. Jag gjorde det med en släkting när jag hämtade hem Alfons, vilket har underlättat för mig eftersom mitt beslut respekterades. Kändes jobbigt när jag ringde och förklarade varför jag tänkte som jag gjorde, men det togs emot med någorlunda förståelse så kunde inte annat än att vara nöjd :)
Sv: Det är ett superbra halsband, jag är jättenöjd med det! Kändes mycket bekvämare att ha ett lite vadderat så han fick det så fort han hade halsmått nog för minsta storleken :)
SvaraRaderaVi har satt upp en skylt på dörren också "Snälla! Hälsa på oss innan du hälsar på hunden, Tack :)". Annars är det supersvårt att Stella ska träna att inte rusa till dörren så fort det kommer någon eftersom hon tycker det är besök till henne när dom hälsar på henne först. Men den fungerar faktiskt :)
SvaraRaderaKänner igen det där alltför väl.. som någon skrev här ovanför så är du nog inte ensam.
SvaraRaderaDäremot har jag börjat bli j*vligt trött på det så nuförtiden är jag som en grinig kärring ;-)
Det är det enda som funkar, att säga ifrån & därmed basta.. Jag är inte heller så gammal å brukar aldrig
vara otrevlig men när det gäller min hund, då är det på liv & död hahaha ;-)
Förstår precis vad du menar, tyvärr är en del bara jävligt korkade helt enkelt. Fast man säger åt vissa på skarpen så fattar dom inte, suck!
SvaraRaderaMen stå på dig! Det tjänar du på i längden :)