Glad påsk!

hej!

Allt är bra med oss! Julhelgen var urmysig, jag var hemma i en hel månad. 11 februari fyllde Melker 3 år, förstår inte var tiden tagit vägen men det går fort när man har roligt. Att fylla 3 medförde en gubbighet vi inte sett tidigare. Nu vill herrn helst inte gå ut, efter kiss och bajs ska man in i värmen igen. Underbara mops! Lite blandade bilder på lillgubben:

Kusinbesök

Åke bor hos Mange och Melker medan familjen är uppe i Göteborg och hälsar på mig. Har förstått att en mops till ger mersmak..!

Diplom!

Tänkte skriva "ett jävligt dyrt papper" som rubrik, men ångrade mig snabbt då jag tycker att Melkers diplom var värt varenda öre! Förra lördagen var jag äntligen och hämtade ut det på posten här i Helsingborg. Det får sitta uppe på kylskåpet som en påminnelse över hur mycket vi tränade innan jag flyttade till Göteborg.

På tal om träning har Mange gjort ett fantastiskt bra jobb med vardagslydnaden. Skvallrandet går som ett rinnande vatten och Melker drar aldrig i kopplet längre. Guldmedalj till dig älskling!

Idag har Mange skrivit högskoleprov så Melker och jag har haft en mysdag tillsammans. Tre ganska långa promenader och massor med gos i soffan med filtar och kaffe. Det är underbart att vara hemma, men jag åker tillbaka redan i morgon. Tur att skolan är rolig och klassen är grym, annars hade jag längtat ihjäl mig 24/7.

Hösten

Vad mysigt det är med höst! Massor med gula löv att rota omkring i, det är svalt och skönt och extra mysigt att krypa ihop i soffan när det är lite mörkt ute. Denna veckan är dessutom matte hemma, så familjen är komplett igen. Blir inte bättre än såhär!

/Melker

Babbel

Just nu ligger mina älsklingar och snusar i sängen här i Göteborg. I onsdags kom de äntligen upp, och även om vi inte hunnit göra supermycket pga att jag är i skolan alla vardagar har det varit helt underbart! Igår var M och jag och tittade på en byteslägenhet. Tyvärr klickade det inte så vi letar vidare. Trots att jag är så otroligt lycklig just nu finns det en liten oro över framtiden; inte att vi kommer dela på oss men vart vi kommer ta vägen, om vi kommer hitta en lika fin lägenhet som den i Helsingborg, hur det blir med arbete och M's studier. Listan kan göras lång, men jag vill inte klaga! Jag har kommit in på den mest fantastiska utbildning jag kan tänka mig (och då har det bara gått 2 veckor!) Jag har den bästa killen någonsin och vi har en underbar knäppis till hund :) är så mesig att jag blir nästan tårögd av att skriva det men det känns som att vi kan klara allt tillsammans. 

Som ni säkert förstår kretsar mitt liv kring foto just nu. Jag har inte lagt hunderiet på hyllan mer än till den grad att det inte går att träna hund utan hund ;) Är väldigt glad att Melker är i Helsingborg just nu, jag har inte haft många timmar över och att låta honom sitta själv hela dagarna är inte ok. Husse har dock visat framfötterna och tränar mycket med honom vilket syns på promenaderna! Hundintresset gör sig hela tiden påmint: det är hundar överallt här i Göteborg! Jag har sprungit på flera spännande raser som jag aldrig sett IRL tidigare och dessutom flera av mina drömraser. Alla i klassen frågar efter Melker och M's bror och hans tjej som bor här planerar att skaffa valp. Funderar på att försöka kombinera mina två intressen och göra något projekt med hundar längre fram.

Ikväll åker mina pojkar hem igen. Det svider i hjärtat av att tänka på det, så nu ska jag krypa tätt intill dem i sängen och mysa en stund innan dagen börjar på riktigt!
Här har ni dem:

Skype

Första skolveckan över. Det har varit riktigt bra måste jag säga, även om det känts ensamt på kvällarna i lägenheten. Melker har det bra där hemma! M's föräldrar har ställt upp och passat Melker när M jobbar, guld värt - tusen tack! Det är nog bra att jag inte är där, jag gillar inte att lämna bort honom och det är nog delvis jag och mina känslor som påverkar hur Melker beter sig. Försöker tänka att han får massor med miljöträning nu när han är hos hundvakt!

Jag kommer förhoppningsvis få träffa båda mina älsklingar nästa helg, tills dess är det tur att Skype finns! Vi pratar varje kväll och Melker tycks känna igen min röst, men undrar vart matte är någonstans? Häromdagen tittade han bakom laptopen för att se om jag inte gömde mig där, haha sötnosen!

Framme

Nu är jag framme i min lägenhet i Göteborg, M och Melker är kvar i Helsingborg. Dagen har bestått av tårar men också av förväntan, jag har längtat efter att flytta ifrån hemstaden i flera år och nu har det hänt. Men mina pojkar kommer jag sakna, förhoppningsvis ses vi jättesnart. 

Winning!

Hallå i flytten!
Nu är det inte många dagar kvar tills jag tar mina saker och ger mig av.. ena sekunden svävar jag på små rosa moln för att i nästa stund slänga mig gråtandes kring Ms hals. Tur att pojkarna kommer upp och hälsar på mig ofta, förhoppningsvis bor vi alla tre i Göteborg efter jul!

Melker har bara fått hänga med den senaste veckan. Minimalt med träning har det blivit, mest promenader och mys. Dock har han gått och skaffat sig ett snyggt koppelset som kommer bli vårt tävlings/tränings-set! Det är tillverkat i fallskärmslina (mer slitstarkt blir det inte!) av duktiga Sara som gör dem för hand! Kika in på hennes Facebooksida eller hennes blogg och klicka hem ett du med vettja!

Är ordentligt övertygad att detta halsband kommer föra tur med sig på träningarna framöver. Winning! som Charlie Sheen hade sagt ;)

Tävling i Rallylydnad på Helsingborgs BK

Sista tävlingen för i sommar (för vår del) hölls i söndags på Helsingborgs brukshundklubb! Jag och Melker åkte i god tid för att vara på plats och hinna landa och vänja sig lite. Hittade en perfekt plats i skuggan där jag ställde upp Melkers bur, hällde upp vatten och gjorde oss "hemmastadda". :)
Innan min banvandring hann jag se prisutdelningen i Mästarklass där Emelie och Vincent tog 2:a pris med 99 poäng!! Grattis igen vännen!

Banan var lätt, inga konstigheter alls faktiskt. När jag skulle på banvandring satte jag Melker i sin bur; kunde höra hur han tjöt som en apa de första minutrarna, men jag bet ihop och tog min tid. När jag kom tillbaka låg han tyst och stilla i buren och tittade, hur bra som helst! Måste utnyttja och träna detta oftare.

Vi hade nummer 16 så det fanns gott om tid att mysa och sedan värma upp. Jag fokuserade på min attityd: vi skulle ha roligt hur det än gick på banan. Melker var hur fin som helst men blev matt i värmen, så vi höll oss i skuggan tills den minut som vi skulle in på tävlingsområdet. Ni förstår inte hur nervös jag var..! Som tur var hade jag Emelie som peppade mig, samt M och min pappa+familj som fanclub. :)

Överlag gick det bra på banan. Melker nosande någon enstaka gång, "flöt iväg" i sin egen värld och var något ofokuserad vid ett moment. Hade jag haft samma inställning som i Malmö helgen innan hade jag tyckt att det var skit alltihop, men jag var glad och nöjd efteråt! 91 poäng slutade vi på! :) Jag försökte utvärdera rundan lite efteråt och fundera på vad vi kan jobba med. Det som bidrog till de fel vi gjorde tror jag var:
1. Det var sjukt varmt, Melker har svårt att fokusera när han bara flämtar:
2. Gå en hel bana utan belöning har blivit för trist. Innan och efter själva tävlingen hade han bra fokus och var väldigt peppad. Jag måste alltså jobba på hur jag belönar, träna bana med och utan belöningar.

Det var många som det gick bra för så det blev ingen placering för oss denna gången. Dock var detta vår 3:e godkända runda, och därmed fick vi vårt RLD N! Är så stolt över min lilla mops-fis som kämpade på i värmen.  Nu tar vi en liten träningspaus, bara myser och är tillsammans fram till min flytt, och sedan ska vi lägga tid på LK1 och fortsättningsskyltarna i Rallylydnaden.

Här har vi domarprotokollet för dagen och vår fina rosett från Malmö-tävlingen som sitter på kylskåpet så man kan beundra den varje dag :)

Något som saknas

Igår kväll tänkte jag skriva ett inlägg om att Melker inte riktigt varit sig själv de senaste dagarna. Han har stirrat upp sig extra mycket, haft dålig kontakt, slängt sig fram i kopplet när man kommer till ett gathörn eller i en korsning. Dock blev det inget inlägg förrän idag.

Just med vardagsstressen, som främst uppstår vid dåliga hudmöten, har jag bestämt mig för att testa Equi-calm. Det var Kia som bloggade om detta efter att hon testat det på sin bullterrier Hella - med fina resultat! Kort och gott kan man säga att innehållet i Equi-calm hjälper till att hålla produktionen av stresshormon nere. Även om det har blivit mycket bättre kan Melker fortfarande ta väldigt god tid på sig att varva ner efter en stressig situation eller tex om han måste vara passiv på nya platser. Även om vi fortfarande kommer ha vilodagar och fortsätta träna passivitet så hoppas jag att Equi-calm kan hjälpa till på vägen.

Med träningen känns det dock annorlunda än bara stirr-stress som Melker annars landar från efter en stund. Det är precis som något saknas.
Jag var på Helsingborgs BK med Emelie och en tjej som heter Maja för att träna rallylydnad och förbereda oss inför kommande tävlingar. Efter förra tävlingen visste jag vilka moment vi skulle träna; dessutom ville jag lägga energi på att hitta rätt attityd, för sådan som Melker var på tävlingen brukar han inte vara.

Det hela slutade med att jag var så frustrerad och arg att tårarna började rulla nerför kinderna. Jag vet att det inte är Melkers fel, det är jag som brister någonstans men jag är inte säker på vad det kan vara. Några saker det kan bero på: Han har ont någonstans, vi har tränat för lite och inte tillräckligt varierat, belöningarna är inte tillräckligt bra, han är fortfarande ur balans sedan han sprang bort, jag har undermedvetet överfört flytt-stress på Melker. Listan kan säkert göras längre.

Hur som helst känner jag mig fortfarande lite ledsen. Vi som hade så roligt.. vi kommer säkert hitta tillbaka till träningen men just nu känner jag mig lite uppgiven faktiskt. Den där gnistan finns där inte just nu.

Någon som varit med om något liknande? Behöver lite pepping känner jag.

Hösten

Några bilder från i höstas.

LK1, andra träningspasset

Dags för andra träningspasset i Lydnadsklass 1 för Emelie! Hittills har jag lagt mest krut på Ställande under gång, Linförighet och Inkallning. Hemma har dessa moment känts mycket bra, men det blir ju alltid en annan sak när man kommer ut och tränar på andra platser. Det är väl dels det som gör träningen så rolig, man får ständigt nya utmaningar att bita i!

Emelie kom som vanligt med massor av bra tips och infallsvinklar. Något jag måste lägga ner tid på är det omvända lockandet. I Lydnad ska stadgan, förarens tystnad och hundens självdiciplin betyda rätt och positivitet. I rallylydnaden vill man gärna prata glatt och belöna hunden så fort den gör rätt. Svårt att förklara spontant här i inlägget men ni som håller på med lydnad förstår nog vad jag menar!

Hur som helst känner jag mig taggad att träna! Hoppas att vi får vårt RLDN snart så vi kan börja fokusera på lydnaden och kanske t o m ge oss ut och tävla. Titeln LK1 hade inte suttit fel :) men ett steg i taget såklart..

Bild lånad från Helsingborgs Brukshundklubb

The science of sleep

Tävling på Hundens dag, Ribban Malmö

Innan resan till Frankrike anmälde jag oss till en ny tävling i Rallylydnad. Denna gång var det på Ribban i Malmö, där det även var Hundens dag och Malmö city Horse show. Från början var tanken att min pappa skulle komma och titta, men det kom saker emellan. Ingen annan jag känner skulle dit vid samma tid som jag och M kunde inte komma till tävlingen från sitt jobb tidigare än när första ekipaget skulle starta. Jag kunde alltså välja att ta med Melker och låta honom sitta i sin bur utan uppsikt under banvandringen, eller låta honom stanna hemma och komma med M efter banvandringen. Jag valde det sistnämnda, något jag ångrar just nu.

banan var ruskigt enkel om jag jämför med de tävlingsbanor jag gått tidigare.

tråkigt nog hade vi en dålig dag..

Vi hade startnummer 15 så jag räknade med att ha god tid på mig att värma upp och vänja Melker vid miljön trots att killarna skulle komma först vid 09.00, då första ekipaget skulle starta. Det visade sig helt plötsligt att flera ekipage hade blivit strukna, så M och Melker hann knappt komma till området innan vi skulle in på banan! Redan efter start-skylten kände jag hur dåligt det gick. Melker började med att nosa(!) vilket han aldrig gör annars. Han hade dålig fokus, drog ifrån några gånger och satte sig upp när vi gjorde Sitt-Ligg-Gå runt vilket gav oss en -10 :(

Det är mycket motvilligt som jag lägger upp detta klippet på vår runda:



Allt jag kan säga är: BIG Mistake.
Jag har i alla fall lärt mig en läxa. Från och med nu kommer jag ta med Melker, även om han måste sitta i buren en liten stund, och vara i GOD tid. Helst ha besökt platsen innan..

80 poäng blev det i alla fall vilket innebär att vi blev godkända! Extra trevligt var att alla fick priser och rosett, tack Sydskånska kennelklubben!