Vaknade till fågelsång och strålande sol idag! Underbart! Efter att ha suttit med näsan i mina nya böcker hela kvällen igår var jag riktigt sugen på att träna lite med Melker.
Skvallerträningen är något som hamnat lite åt sidan på grund av att jag blir stel som en pinne så fort jag får syn på en annan hund. Vi går omvägar istället för att möta (på bra avstånd), skvallra och ta oss förbi.
När det är sol är de flesta ute och går, inte minst hundägare. "Perfekt!" tänkte jag och begav mig ut med Melker. Vad händer? Vi möter inte en enda hund. TRÅKIGT. Vi skvallrade i alla fall på några människor. Melker började skälla en gång, men det var inget utfall. Det kändes mer som att han testade för att se om det skulle komma några belöningar flygande.
Ikväll ger vi oss på tegelstenen och bakdelskontrollen!
Hallå i mopskojan!
SvaraRaderaJag sitter här och hittde precis in på din blogg, och måste få säga att Melker är fruktansvärt söt! Jag har en liten Alma här hemma på 10 månader och de är rättså lika tycker jag! Alla mopsar är väl fantastiska!?
När Jag tittade på din blogg med datorn i knät, så satte Alma sig bredvid och uffade så fort hon såg Melker, hon blev nog lite förtjust i honom och hans söthet;) haha hoppas ni har en bra vecka! Kramar från en annan mopskojja!
Hehe blir alltid så nästan när man väl ska skvallerträna! Så jag har gjort så som du att jag låter dom skvallra på människor med. Bra träning plus att Yra behöver det då hon älskar aaaaalla (och alla älskar väl henne?!?!) och gärna går/springer fram till dom.
SvaraRadera