söndag 8 juli 2012

Tankar kring lösträning

Önskan om att kunna ha sin hund okopplad måste vara den klyschigaste av alla hundägar-drömmar. Jag är lite klyschig och önskar själv att min egen hund, en dag ska kunna gå okopplad vid min sida, helt obrydd om alla störningar runtom. 

Lösträning är så mycket mer än att hunden ska gå okopplad. Jag har själv stirrat på personer som kommer med sina lydiga, lösa hundar och tänkt "hur gör han/hon det?!"

Jag fungerade på det viset att jag alltid tänkte att det finns en specifik metod för att träna sin hund till något. Vi kan ta inkallning som ett exempel: Många tycker att när man kallar in ska hunden lyda - det är en oskriven regel. Jag vet flera personer som ropar och ropar och hunden totalignorerar. Varför är det så? Troligen fattas någon av grundstenarna i relationen, i flera fall blir husse/matte dessutom arg och bannar vovven när den väl kommer vilket resulterar i att den gärna rymmer snart igen. Att lydnad skulle bygga på flera små, men ack så viktiga beståndsdelar inser många relativt sent. Samma sak är det med koppelgående. Många, bland annat jag själv, förutsatte att hunden ska kunna gå i koppel, bara sådär. Att vi inte tränat följsamhet, kontakt och samarbete var det ingen som tänkte på när Melker drog som en galning.  Ska kontakten mellan dig och hunden sitta i snöret ni har mellan er eller ska den finnas där ändå?


På en stor, öppen yta i ösregn är chansen för ett oväntat hundmöte liten - då kan man passa på att gå helt utan lina.


Tack vare all träning har Melker fått så himla fin kontakt och blivit otroligt följsam att jag och M allt oftare vågat knäppa loss kopplet och ha honom lös. Både Kontaktkontraktet och mina bokfynd på biblioteket har lagt grunden för mitt tänk. Där det händer kul grejor vill man vara, det vinner man på. Under vår träning har jag försvunnit, hittat skatter (godis) på marken, plötsligt bestämt mig för att gå en annan väg och belönat massor vid rätt beteenden. Det är Melkers uppgift att hålla koll på mig, inte tvärt om. Flera av dessa "mattebus" har jag även gjort när kopplet fortfarande var på, följsamhet vill man ha i alla lägen! 
Vid vissa tillfällen har Melker haft sin spårlina på för att undvika misslyckanden, och inte minst ge mig trygghet. Känner jag mig osäker så känner Melker också det.


För att ge oss själva lite struktur i träningen bestämde vi oss för att lägga upp regler för momentet; 

  • Melker ska gå vid min sida tills frikommando ges. 
  • Vid frikommando får man nosa, kissa, trava i förväg osv, men måste vara följsam och hålla koll.
  • Han skvallrar på djur, människor m.m.



Var det i denna stubben som matte hittade något häftigt?

Emelie skrev dessa tips på sin blogg för ett tag sedan, jag gillar dem så mycket att jag tycker att även ni borde få ta del av dem:

  • Långlina på. Säkerhet för både hund och ägare. Hindrar hunden från att misslyckas och hjälper den att göra rätt.
  • Var oförutsägbar, gå inte bara rakt fram efter hunden. Göm dig bakom träd, stenar mm, låtsas hitta något på marken, byt riktning mm. På så sätt måste hunden alltid vara uppmärksam på dig eftersom man aldrig vet vad du hittar på.
  • Kalla bara på hunden i de situationer när du tror att den kommer att lyckas. Om du inte tror att hunden kommer att komma när du ropar, kalla inte, utan ta tag i linan och ta in hunden.
  • Om du kallar på hunden och den inte kommer – kalla inte igen utan gå och hämta hunden. Inkallningsordet ska vara förknippat med att komma rusande vid första signalen – inte efter att du har ropat 5-6 gånger.
  • När hunden kommer springande mot dig spontant i vardagen - passa då på att säga ditt inkallningsord.
  • Bra belöning när hunden kommer på inkallning.
  • Varje gång hunden spontant söker upp dig – belöna detta.
  • Istället för att ge hunden sin mat i en skål inne – ta med den ut och belöna hunden varje gång den gör något bra.
Om det är någon mer som är intresserad av lösträning kan jag rekommendera böckerna Kontaktkontraktet av Eva Bodfäldt och Fria hundar av Anders Hallgren. Släpp kontrollen lös av Leslie McDevitt innehåller en hel del bra tips!



Vad är era tankar i ämnet? Har ni en önskan om att kunna ha hunden lös eller ser ni inget värde i det? Alla tips och åsikter är välkomna!

5 kommentarer:

  1. Så mycket bra tips! Vi jobbar massor för att kunna komma till en punkt där felice går lös utan problem, hon har kommit långt men vissa störningar är jag fortfarande orolig för (som tex andra lösa hundar) så det blir en massa mer träning innan jag känner mig helt säker =)

    SvaraRadera
  2. Tusen tack! Ja visst var filmen bra! :) Tycker du har samma tankar som mig kring det där. Jag övar just nu med Yra så som ni gör med Melker. Hon har fin kontakt men jagar gärna..

    SvaraRadera
  3. jag ser gärna att mina hundar kan vara lösa så mycket som möjligt. berit har kommit så långt att hon kan vara lös i de flesta situationer och jag litar på henne. dock kan man inte alltid lita på det vid nära hundmöten då hon pga sin skada kan bli rädd för andra hundar.
    esther håller på att lära sig och det är nog faktiskt det vi lägger mest träning på just nu för det är det jag helt vill att det ska sitta senare. just nu spökar det en del i huvudet på henne men hon är ändå duktig för det mesta! långlina fungerar dock inte för den fastnar överallt och hon har ingen styrka att komma vidare. ;) annars tränar vi nog rätt likt er!

    SvaraRadera
  4. Jag ser ett värde i att kunna ha hunden lös på de flesta ställen (dock inte vid trafikerade vägar och i centrum etc). Jag kan oftast ha Sendit lös, men det var inte förrän hon var 3-4 år som jag verkligen litade på henne. Hon springer inte fram till andra hundar eller människor. Så med det är jag trygg.

    SvaraRadera
  5. Bra skrivet alltid lika inspirerande för oss! Hoho, vi stjäl era regler dom var perfekta :-)

    SvaraRadera